På väg hem ifrån den nationella vattenbrukskonferensen i Simrishamn 28-29 januari 2014 funderar jag över branschen. Under överskådlig tid har den haft goda förutsättningar i Sverige men inte riktigt utvecklats som man hoppats.

I dagsläget präglas den av några få större aktörer och många mindre varav en del har stora planer och ligger i startgroparna till större investeringar. Sverige producerar ca 15 000 ton, vilket är mindre än Finland, en femtedel av Danmarks produktion och en bråkdel av Norges. Av det som produceras i Sverige går en stor del på export.

Samtidigt finns det en energi uppblandad med den erfarnes pessimism i grupperna av företagare, tjänstemän och forskare. Det finns en nationell strategi och en handlingsplan på väg som är brett förankrad. Vattenbruk internationellt växer kraftigt och den internationella efterfrågan växer stadigt.

Två faktorer lyfts som viktigast för utvecklingen. Ett, en stadig efterfrågan på marknaden (till ett pris som man kan producera för) och två, myndighetshanteringen. Dagens regelverk, hantering och tillståndsprocess skapar både höga trösklar för att ge sig in branschen samt stora osäkerheter för den enskilde företagaren med avseende på timing, lönsamhet, kassaflöde och finansiering.

Slutordet på konferensen ifrån landsbygdsdepartementet (Anna Larsson), var att en klassning av vattenbruket som en areell näring i likhet med fiske och jordbruk inte är aktuell.

/Carl